Okej då fortsätter vi med historien om BENTLEY, om ni inte läst del 1 så gör det HÄR, iallafall så kom hästambulansen och vi åkte in till veterinären, de sa att han hade patella upphakning och att man inte kunde göra någonting åt det förutom att hålla igång honom hela tiden, för desto mer man red så skulle det bli bättre sa dem, så vi åkte hem, jag var ju fortfarande orolig eftersom de sa att han hade patella, men de var ju inte helt säkra, men jag började rida mer och mer men sen en dag så blev det ännu värre, jag skulle gå ner och beta honom på ängen och sen kunde vi inte komma tillbaka från ängen upp till stallet igen.. Några dagar senare kom en känd veterinär som hette John och skulle kolla på Bentley, han sa att han trodde Bentley hade svaga bak knän och patella så han sprutade bak knäna med nånting som inte skulle påverka nåt sa han, han sa att han hade gjort det på sin hopphäst flera år så.. Så han sa att jag skulle fortsätta rida och till och med tävla och träna, så då gjorde jag det, vi åkte på första tävlingen, det började med att jag skulle hoppa fram på framhoppningen, det var i Sala, och då när jag kommer mot lilla så känner jag hur han kastar upp huvudet och tar fram öronen och sedan bara springer, snabbare och snabbre, till slut skenade han ut på parkeringen så vi fick svänga in i bilarna haha, hon funktionären som stod inne på banan frågade om jag verkligen skulle hoppa upp på honom igen och det gjorde jag ändå hehe, då gick det lite bättre, alltså lugnare och alla sa - Guuud vad vacker han är, det är en hingst va? haha men det är ju e valack .. Vi gick in på banan det var bara en LC clear round och vi blev felfria, snabbt gick det ;-) sedan skulle vi hoppa en LB och då rev vi sista hindret men det var ju en bra första tävling! Sedan red vi som vanligt och det gick bra, han kunde "knycka" lite med bakbenen nr man skulle vända honom om och så men det var ju så om de hade patella.. Sen andra tävlingen var ett meeting i typ SKåne tror jag , det gick bra, kommer inte ihåg klasserna i huvudet, men aa, sen den tredje och .... sista tävlingen var i Kumla, ett meeting, första dagen kom vi 3:a i LB, sen andra dagen blev vi uteslutna i Lb:n och ett pet i LC om jag kommer ihåg rätt.. Så det var både bra och dåligt, men jag tyckte att han känndes konstig, Efter ett tag hände det igen att han fick värsta anfallet och det var ju mycket så då åkte vi in till Strömsholm (det här var ganska långt efter, men kan inte gå in på detalj då det var många veterinärer och jag kommer inte ihåg varje dag direkt, men vi var hos 6 veterinärer totalt, och strömsholm var den sista vi åkte till) iallafal så lastade vi ut honom och han fick stå i en box en stund, vi skulle vänta på att veterinären kom, vi skulle träffa en speciallist, vi gick in till en gång där han skulle stå när han skulle kolla på Bentley och vi fick berätta allting och han sa att det VAR patella men vi skulle utreda om det var något mer, vi gjorde massor av olika tester och tillslut .. efter några timmar.. så skulle vi göra det sista testet, han la Bentleys ena bakben över det andra och då ska ju alla hästar rätta tillbaka det på en gång men bentley höll kvar benen så hela tiden tills vi fick lyfta tillbakad det åt honom.. och han sa attd et inte var normalt och så gjorde han lite mer rörelseövningar och han rättade inte till någon själv.. Så gick dom fram en bit med Bentley, alltså mamma ocg veterinären och jag gick efter och... då hörde jag, veterinären sa att han hade en sjukdom som hette ett jätte konstigt ord, så att han inte kunde kontrolera sina bakben, han kunde lixom inte.. Så då sa han - Bentley måste tyvärr att dömas ut, för han kan inte kontrolera sinna egna ben och han kommer inte kunna att användas, så han hade både patella och det andra..jag blev helt förstörd ocg stod och gräät som aldrig förr jag stod och kramade om Bentleys hals i en halvtimme sen så var dem tvungna att göra ännu mer tester och ringa försäkringsbolaget och massa sådant men jag var ju helt förstörd och kunde inte följa med så jag sprang till bilen och gick in dit, och jag bara grääät hela tiden.. det tog 6 timmar innan de kom igen och vi skulle åka och under den tiden satt jag bara och grät i bilen och hela vägen hem också, det var en mardröm jag hade precis fått veta att min nya stjärna som jag redan hade stora mål med - att komma till toppen, var utdömd, drömmarna med Bentley var bara att glömma.. Det var massa problem med försäkringsbolagen och allt så han stod kvar i flera veckor och en dag när jag var hemma hos min pappa så ringde Mamma och sa att Bentley kunde få en medicin ett tag och då skulle han må bra iallafall och att min tränares killes föräldrar som bor i England ville ha honom som utställningshäst och först skulle han stå i ett år och se om han var bättre efter det,så han triangelmärktes ocg då blev jag gladare, att han lixom skulle få leva, men fortfarande sjukt ledsen eftersom jag aldrig skulle få se honom igen plus att alla drömmar med min drömponny var krossade... Men lastbilen från England kunde ju alrig komma så hans stod här i typ 4 månader mer än vad han skulle och det var bara jobbifare eftersom varje dag man såg honom tänkte man bara att det här kan vara den sista, men för några veckor sen så åkte han med till min tränare och hon körde honom till John hickey, där han skulle stå bara någon vecka tills lastbilen från England kom, jag kan ju säga att just NU så står han på transporten till England, dagen jag sa farväl till honom var den jobbigaste dagen i mitt liv, det känns fortfarande inte verkligt att an inte är min längre, det känns knappt som om jag har haft honom.. Jag saknar honom så jäääkla mycket att det inte går att beskriva skulle göra ALLT för att få honom tillbaka, jag hoppas att du mår bra... Det blev lite kortfattat om hela historien eftersom annars kanske det skulle  bli flera hundra sidor.. Men nu vet ni vad som hände, och det är sjukt sorligt.. Från att vi åkte till Tyskland och provred honom tills jag får säga farväl till min drömponny som blev UTDÖMD, det är helt sjukt. åhh jag saknar dig sååååååååå mycket BENTLEY HS, du är bäst och jag kommer alltid att älska dig..